pajulaura

När jag kom hem idag, så såg jag K's buggy nere vid skjulet där vi hämtar post, jag antog att de var där och badade i ån. När jag sen ser hans bil på gården förstår jag att så måste vara fallet. Sen går jag in i huset, och i princip det första jag ser är ett par kryckor. Det första jag tänkte var; är C's pappa här?? Det var den enda logiska förklaringen. När jag sen ställer mig och tittar in i vardagsrummet ser jag K ligga där, på en madrass, med tusen kuddar och täcken runt om honom, och hans fot i gips.

Han hade tydligen åkt över med buggyn till grannarna för att vara med i någon mudpole-lek, vet inte riktigt vad det är, men i alla fall så på hemvägen så slirade buggyn iväg och välte rakt ovanpå honom. Hans högra fot är bruten, höger arm stukad, ryggen bruten, och vänster fot är stukad. Det är bara hans vänster arm som är okej... han behöver opereras.

Jag kan inte fatta det! Det är helt sinnesjukt vad snabbt någonting kan gå helt galet.

Tydligen hade C precis pratat med sin pappa, som inte mår bra heller, och bestämt att på tisdag eller onsdag ska hon åka till Europa, så hon försöker ringa K för att säga det, men får inte tag på honom. Senare får hon ett samtal från sjukhuset. Gud vad hemskt. Nu vet vi inte vad som kommer hända med det. Hon kan ju inte direkt åka, för då är det bara jag som kan ta hand om S.

Det konstiga var att typ vid den tiden igår, satt jag och min rumskamrat och pratade om bilolyckor, och hur snabbt ngt kan gå helt galet.

Tydligen hade de världens storm här också igår kväll. Regn, hagel, åska och hemska vindar. Jisses.. Vi hade solsken och supervarmt hela helgen i Silver Bay. Mysko.

Förlåt för det tråkiga inlägget, men kan liksom inte tänka på ngt annat just nu..

Kör försiktigt!!!!!!!!