pajulaura

Har ännu en gång spenderat lite tid med att fundera över vad jag ska göra av min framtid.. Vad kommer jag bli när jag blir stor?

Jag har faktiskt bokat tid på flygledartest i Malmö nu för den 29/9 iår. Fast sen igår, en dag efter att jag bokat den så kommer söta C och säger att du är "en så trevlig älskvärd människa, nästan överväldigande trevlig, så jag tycker du borde bli en barnmorska, eller iaf arbeta med människor..." Det var trevligt att höra att någon tycker att man ska bli barnmorska iaf, men gud, jag orkar inte ångra mig så här hela tiden. :P
Varning för egoinlägg: jag håller med, jag kan vara för trevlig ibland.. ibland låter jag andras välbehövande gå före mitt egna. Vill göra alla andra glada, men glömmer bort att det jag gör för att göra andra lyckliga kan göra mig olycklig. Varför är jag sån egentligen? Det är väl både bra och dåligt antar jag. Så borde jag jobba med människor? Det gör man ju verlkigen inte om man sitter i ett mörkt flygledartorn och stirrar på en tvskärm dagarna i ända. Barnmorska då? Ja, det hade vart skoj, det har jag ju velat bli länge... men man tjänar ju inte megabra... och varför jag ska behöva bry mig om pengar ändå? Huvudsaken är väl att jag är lycklig? Barnläkare då? Jo, det hade ju funkat, men det känns inte hundra % rätt på något sätt.

Så... om jag skulle se det hela ur in egna synvinkel, för att göra MIG glad, så skulle jag plugga till barnmorska och skita i vilket. Men eftersom jag vill göra andra glada, så skulle jag nog plugga till läkare, för att visa andra att; Se, jag kan också. Även om jag inte vill?

Gudars, jag vet inte.
Kommentera? Ni är så tysta, mina läsare..skriver jag för någon överhuvudtaget eller är jag helt ensam här..
Ursäkta mitt dåliga humör.