pajulaura

Igår när jag och C åkte in till Burlington pratade vi mycket om vad jag skulle kunna jobba med i framtiden, och vi kom båda fram till att det är viktigt att jag gör vad jag verkligen vill göra, då jag ska spendera resten av livet med det. Sen kom jag även på att för att kunna bli förlossningsläkare måste jag gå basåret, och det blir ju ytterligare ett år, så 13 år tills jag är färdigutbildad. Men jag tänker egentligen inte på år när jag säger att jag nog hellre blir barnmorska. Inte ens lön. Jag vill vara där och hjälpa kvinnan som är gravid, eller tjejerna som precis kommit in i tonåren, inte bara göra kejsarsnitt dagarna i ända. Både jag och C håller med om att jag är en person som gillar att göra andra glada och se till så att de är bekväma, tyvärr ibland mer än jag bryr mig om mig själv. Men det betyder ju att jag skulle kunna klara av barnmorsejobbet jättebra. Och ärligt talat, när jag tänker på mig själv som barmorska eller förlossningsläkare, så blir jag mest glad av att se mig själv som barnmorska. Jag tror verkligen att det skulle vara något för mig. Men, om jag känner mig själv rätt kommer jag säkert ångra mig massor igen, men vill iaf ha det nedskrivet, för så känner jag just nu. Och det är ju faktiskt viktigare att vara lycklig med sina 20,000 i månaden än att inte känna att det man gör är 100 % rätt med 30,000 i månaden. Eller?

Som barnmorska arbetar du både på barnmorske- och ungdomsmottagningen. Arbetets huvudsakliga innehåll på barnmorskemottagningen är hälsovård under graviditet, föräldrautbildning, preventivmedelsrådgivning och gynekologiska cellprovskontroller. Arbetet på ungdomsmottagningen består dels av mottagningsarbete, med individuella kontakter för råd och stöd om relationer, sexualitet och preventivmedelsrådgivning samt utåtriktad verksamhet med t ex studiebesök av skolklasser. Samarbete sker med skola och socialtjänst.